Begreppet musikterapi
Inom olika former av musikterapi kan musik antingen användas som terapi eller i terapi. I terapiformer "med musik som terapi" står musiken i fokus och terapin grundar sig i första hand på musikteorier. I terapiformer "med musik i terapi" utgör inte musiken huvudfokus, utan terapin grundar sig företrädesvis på utom-musikaliska teorier såsom till exempel utvecklingspsykologi och psykobiologi (Paulander, 2011, s 21). FMT-metoden innehåller dock en kombination av dessa två former, men inriktningen ligger främst på det senare – en terapiform där musik används i terapi, eftersom FMT-metoden grundar sig på utvecklingsteorier.
Den internationella samarbetsorganisationen World Federation of Music Therapy (WFMT) har 1997 formulerat en övergripande definition på musikterapi:
"Musikterapi innebär att en utbildad musikterapeut använder musik och/eller musikaliska element (ljud, rytm, melodi, harmoni) i en process avsedd att möjliggöra och främja kommunikation, relaterande, inlärning, mobilisering, uttryck och andra relevanta terapeutiska mål med syfte att tillgodose fysiska, emotionella, mentala, sociala och kognitiva behov.
Terapin bedrivs individuellt eller i grupp. Musikterapi har som mål att genom förebyggande insatser, rehabilitering eller behandling, ge individen möjlighet att utveckla resurser och/eller återerövra funktioner, så att han eller hon kan uppnå bättre integrering och förbättrad livskvalitet."